Läget och närheten till olika fornlämningar gör att man kan anta att dessa marker har brukats sedan en mycket lång tid tillbaka, vilket gör dem till ovärderliga förmedlare av gångna tiders odlingslandskap.
Betesmarkerna har genomgått en varsam restaurering.
Stengärdsgårdarna har återställts, buskar och träd har tagits bort och ett lämpligt bete för området har återinförts.
På kullarna växer kattfot, ängsviol och mandelblom som är typiska för hagmarker.
Här kan man också finna växter som hör hemma på de riktig fina naturbetesmarkerna, exempelvis vårvicker, dvärgmaskros och spenslig ullört.