Prästen som grävde ner sina silverpengar

Inte långt därefter blev han sjuk. Det syntes att han inte hade lång tid kvar att leva. När han låg på sitt yttersta kom arvingarna och ansatte honom, att han skulle tala om var han gömt alla sina silverpengar. Arvingarna kom för sent. Det var redan långt lidet med den gamle prästen. Han kunde inte längre tala redigt.

"I snige, i snige, där ligger de vide", sluddrade han.

Det finns ingen plats på hela Tjörn som heter något som liknar "snige". Arvingarna grävde och letade efter pengarna i all sin tid och det finns folk som letar efter dem ännu.

För många år sedan, i slutet på 1800-talet, fann en flicka en silverskatt i en bergskreva på Kristen Mattssons gård i Vik. Men ingen vet om det var den gamle prästens pengar.

Ordförklaring: hamnarna = utmarkerna de vide = "de vita", dvs. silverpengarna snige = snikna

Drömmen om att finna en skatt och bli rik, har säkert varit något som hägrat tiderna igenom. Mycket vanliga är därför sägner om gömda skatter. Många fornlämningar har blivit skövlade av skattsökare som trott på sanningen i dylika sägner.

Syntes ett ljus lysa på någon plats, var det enligt folktron ett tecken på att där fanns en skatt. Denna föreställning torde vara gammal enär den finns omnämnd från Isländska sagorna (Grette Asmundssons saga, Isländska sagor, översatta och utgivna av Hjalmar Alving, Avesta 1979) där nordisk och germansk tradition bevarats alltifrån medeltiden.