Folksagor och sägner från Tjörn

Om troll

Trollen och jättarna hade ett delvis eget språk men särskilda uttryck för sådant som de inte kunde eller ville namnge med sin rätta benämning. Vår Herre kallades t.ex. "Den Store", en kyrkklocka "en söbjälla", för kyrka sades antingen "bjällerko" eller "vit bicka", läsa Guds ord eller nämna Guds namn benämndes "tumma på det", en smörkärna kallades "mors dunderverk", skjuta "kasta blåbär" osv.

Trollen troddes kunna göra sig osynliga och gå in i hus, där det fanns nydöpta barn som ej var döpta, och byta ut den lille mot ett trollbarn, s.k. bortbyting. Enligt folktron på Tjörn berodde dylika barnbyten på att trollen ville att även deras ungar skulle bli döpta (Cederschiöld Wilhelm, Folksägner från södra Bohuslän).

Bortbytingar kännetecknades av att de var fula och griniga, åt mycket och inte växte normalt. Föräldrar som misstänkte att deras barn var bortbytt, fick rådet att utföra någon ovanlig syssla för att få reda på hur det verkligen förhöll sig, och samtidigt få sitt eget barn tillbaka. För att skydda odöpta barn mot denna fara lade man föremål av stål och silver i barnets kläder och vagga.

Den verklighet som döljer sig bakom denna tro var födseln av förståndshandikappade och rörelsehindrade barn. Motivet som sägen är känt från både Norden och Europa.

Folksägner och Folkdiktning i Västra Sverige.
Skrifter utgivna till Göteborgs stads trehundraårsjubileum
del XVI, Göteborg 1923.
TJÖRNS KOMMUN, 471 80 SKÄRHAMN, TEL 0304-60 10 00, FAX 0304-60 10 19
Senast uppdaterad 2006-01-04 15:07 | Sidansvarig  
| Copyright © Tjörns kommun | Cookies