Om jättar

Mytologins jättar uppträdde i människogestalt. De var enormt starka. Kroppskrafterna använde de för stora lyft och krafttag, som var omöjliga att utföra för vanliga människor.

Jättarna betraktas vanligen i sagorna som ett för länge sedan utdött forntidssläkte, vars spår syns i naturen såsom t.ex. jättekast, jättegrytor och andra naturformationer, vilka gett upphov till s.k. förklaringssägner.

I Gamla Testamentet, Första Mosebok(*), nämns jättar som forntidens väldiga män, vilket sannolikt understött folktron.

Sagor som på en plats berättas om jättar, handlar på en annan ort om troll. Dessa folktrons väsen hade mycket gemensamt och blandades därför ofta ihop, enär bådadera tänktes bo i berg samt stod utanför kristen gemenskap.

Inom folktron har en levande tro på trollens existens funnits långt fram i vår tid. Uppgifterna om hur de såg ut är motsägelsefulla. De beskrivs stundom som fula, men i övrigt återges deras livsföring som snarlik människors. Den bild av troll som skapats av sagoboksillustratörer har ingenting gemensamt med folktraditionen. Av vissa memorat som handlar om möten med troll framgår det tydligt att det varit främlingar man konfronterats med.

* På then tiden woro och tyranner på jorden, förty, sedan Guds söner ingingo til menniskors döttrar, och the födde barn, wordo ther af wäldige och fast beryktade män i werlden. Första Mosebok 6:4, Karl XII:s bibel.