
Olavs skepp hette "Ormen den snare" och var en snabb lättseglad båt. Haralds skepp hette "Oxen den late" och var trögseglad. Harald gick till sin bror och föreslog att de skulle byta skepp. Det gick Olav med på, varpå Harald samlade sitt skeppsfolk och seglade iväg.
Olav som hade blivit kristen ville först gå i kyrkan och höra mässan innan han avseglade. Men när han i sinom tid styrde ut genom Nordre älv och sedan norrut, bar det av i sådan fart att Olav måste surra sitt skeppsfolk och själv ta rodret.
När "Oxen den late" befann sig på Krossefjorden, seglade den in mot berget som rämnade. Klyftan vattenfylldes och Olav styrde skeppet igenom den nya farled som kom att kallas Kyrkesund.
Olav nådde Tönsberg tre dygn före sin bror Harald som seglat utomskärs, och blev därmed kung med tillnamnet "den digre". Efter sin död kallades han St Olav eller Olav den helige.
Till åminnelse av händelsen lät han resa stenvardarna, kallade St Olavs vardar, på berget ovanför Kyrkesund.
En variant säger att det var troll som förvandlades till sten inför St Olav när han seglade igenom deras berg.