Kung Alf och skottarna

I Morlanda hade Norges sista hedningar sitt tillhåll. Morlanda var avskilt från det övriga orustlandet, endast tillgängligt från sjösidan. Morlandaborna var vikingar och fruktade vida omkring. Halfdan lovade att komma till hjälp med en stor härskara orustbönder. När han hörde att skottarnas hövding var den fruktade Ferragon, kunde han knappt tygla sin iver, ty hans egen far hade fallit för Ferragons hand, och faderns död var ännu ohämnad.

Budbäraren kastade sig upp på sin häst för att bringa kung Alf budet att orustborna var i antågande. Han red så hårt, att hästen stupade i Sundsby park. Där springaren stupade, står ännu en gammal ek som kallas "Springareken".

Ferragon samlade sina skottar och tågade mot Stordal. Skottarna gick genast till storms mot borgen, men kung Alf och hans män försvarade sig väl. Ingendera vek, striden stod hård. Då hördes lurtoner från Tingers gata. Det var Halfdan och orustbönderna som kom till hjälp. Ferragon hade sänt ut några krigare att speja efter dem, men orustborna tågade tyst och i skydd av bergen. Skottarna upptäckte dem inte förrän de hade dem inpå livet. Skottarna sprang hastigt tillbaka. Orustborna sprang efter och dräpte flera. Vid krönet av Gatliden ligger en stupad skotte höglagd.

När kung Alf hörde orustbornas lurar ljuda, stormade de nerför branten och jagade undan skottarna. Samtidigt kom Halfdan och hans män fram och högg in på fienden. Skottarna vek undan, och drog sig långsamt bort mot Hoga. Kung Alf och Halfdan följde efter och kringrände dem. Vid Hoga föll Ferrogan och de flesta av hans kämpar. De överlevande skottarna flydde till sina skepp. Men tjörnborna hade övermannat skeppsvakten och satt eld på flottan. De överlevande skottarna förskansade sig vid Morik, men blev nedslagna till sista man.