Jätten på Tjörnekalv

Jätten högg då ned all skog som fanns på ön, och byggde av virket en bro över fjorden som han gick på.

Men medan jättegubben var kvar i Marstrand blåste det upp till storm. Bron bröts sönder av havet och flöt iväg. Där stod jätten på Marstrandsön och kunde inte komma hem till Tjörnekalv.

Han tänkte då, att han skulle bygga en bro av sten som höll för alla väder. Han sparkade loss en hop sten ur berget, men i ivern tog han i för hårt när han slängde ut dem. Stenarna kom därför att ligga för långt ut, men de ligger kvar än i dag och kallas Pater Nosterskären. På de stenarna kunde inte gubben gå hem till sin ö. När han lugnat ner sig lite tog han därför en ny näve sten som han slängde lite försiktigare. Det blev alla de öar som ligger emellan Marstrand och Tjörn, och på dem gick gubben.

När han kom till Åstol tyckte han att steget hem till Tjörnekalv var i längsta laget, men han tog sats så att hans fotspår ännu finns kvar på ön och gick.

Av stormen hade sjön gått hög och berget var därför vått och halt. När jättegubben satte foten på skäret strax söder om Tjörnekalv slant han, slog huvudet i berget och dog. Hans kista står emellertid kvar vid skäret.

Variant: Jättegubben stod på Marstrandsön och kastade ut sten. Först kastade han lätt, det blev södra Åstol. Sedan tog han i lite mera när han kastade nästa sten, det blev norra Åstol. På de stenarna gick han och sen tog han klivet över fjorden. Då var jätten så trött att han lade sig på rygg på Tjörnekalv för att vila och där ligger han än i dag.