Häxan i Tådås

En gång skulle pigan bära mat till husbonden som var ute på slåtter. Husmor hade själv gjort i ordning maten och packat ner den i en korg. Sedan hade hon kallat in pigan och sagt, "Här har du en korg med mat, nu ska du bära ut den till far, men du får inte titta i korgen!"

När pigan gått ett stycke kunde hon inte styra sig längre, hon måste tvunget se efter vad det var för konstig mat som det inte var lovligt att titta på. Hon lyfte försiktigt på locket och då såg hon att korgen var full med grodor och hästlort.

Då pigan en gång hade tittat på trollmaten kunde husbonden också se vad det var för smörja mor hade att bjuda honom. Om tösen inte varit nyfiken, hade inte heller far märkt något.

En dag dog en ko för gumman i Tådås. Hon grät och beklagade sin ko. Då kom gårdens nisse fram och sade: "Du ska inte vara ledsen, jag ska ge dig en annan ko." Nissen tog den döda kon och släpade bort den till Säby. Där stal han en levande ko, och lade dit den döda istället.

Den trollkunniga gumman i Tådås gjorde mycket ont, men till slut blev hon fast. På en gård i en helt annan bygd, långt ifrån Tådås, hade de börjat få otur med djuren. Varje påsk dog en ko för dem. En gång fick de en ny dräng på gården. Han beslöt sig för att lista ut vem det var som hälsade på i fähuset varje påsk. En skärtorsdagskväll ställde han sig bakom dörren i fähuset med en skarp kniv i näven.

Han stod länge och lyddes, men inget hördes förrän strax efter midnatt. Då hördes ett susande i luften och något kom farande in genom dörren. Drängen högg till med kniven och i detsamma skrek det till. Drängen såg en led häxa och kniven satt fast i hennes lår. Men innan han fick tid att besinna sig var hon borta igen.

Efter den dagen blev drängen så hes, att han inte kunde säga ett enda ord. Han väste som en gås.

Lång tid därefter fick drängen höra, att sju kyrksocknar därifrån bodde det en gumma som var känd för att kunna trolla. Men alltsedan den skärtorsdagsnatt när drängen stått vakt i fähuset, hade hon legat sjuk. Ryktet sade att hon fått ett elakt sår i ena låret som inte ville läkas.

Drängen gav sig åstad och vandrade genom alla sju kyrksocknarna ända till Tådås. Han kände gott igen gumman och hon kände igen honom. Han blev iallafall väl mottagen. Gumman hade flera vackra döttrar, och de satta fram för honom det bästa de hade att bjuda.

När drängen ätit sig mätt och druckit sig nöjd, satte han sig hos gumman och tecknade till henne, att om hon ville ta bort hesheten ur halsen på honom och han fick sin röst tillbaka, då skulle han bota hennes ben.

Det blev de ense om, men drängen måste svära på att inte tala om för någon levande själ att gumman var en trollpacka.

Drängen fick tillbaka sin röst, och gumman blev frisk igen så hon kunde kliva upp ur sängen.

På hemväg från Tådås gick drängen och tänkte på hur han skulle bära sig åt för att gumman skulle få sitt straff, utan att han bröt sitt ord.

Nästa dag som var söndag, gick han upp på kyrkbacken där det var mycket folk församlat. Drängen föll på knä framför en stor gravsten och talade till stenen med hög röst.

Han berättade för stenen att gumman i Tådås var en trollpacka och vad hon gjort. Inte långt därefter blev gumman satt i häkte. Pigan vittnade både det ena och det andra mot henne, bl.a. att gumman en påsk släpat med henne till Blåkulla, där den onde och gumman velat att hon skulle skriva under ett kontrakt. Men pigan hade skrikit och sagt nej hela tiden. Det var bevis nog, gumman blev dömd och bränd på bål tillsammans med flera andra som troddes vara trollkunniga.