Bonden som fångade en havsko

Ofta suckade bonden, "Tänk om jag blott haft en enda av dessa vackra feta kor i min ladugård". Flera misslyckade försök att fånga någon av dessa kor gjordes.

En gång lyckades emellertid bonden att kasta en stålkedja om hornen på en av havskorna. Denna kunde då inte följa med de andra djuren när de återvände till havet, utan följde villigt med till gården i Tubberöd.

Havskon trivdes bra och gick i hagen tillsammans med bondens egna kor. Hon måste alltid bära en klave av stål om halsen, för att havsfrun ej skulle få makt över henne.

Efter några år hade bonden fött upp så många kalvar efter havskon, att hela hans besättning var av denna ras.

En vår när djuren skulle släppas ut på bete, var bonden bortrest. Hans husfolk glömde då att lägga stålklavarna om kornas halsar. Havsfrun satt ute på Minebön och ropade - "Kom mi kosöta bruna och tag alla dina avkomlingar med dig!"

Den ko som fångats rusade först ut i havet och efter följde alla de andra. Bonden blev utan kor och han fick aldrig mer se någon havsko.