Medelvind WSW 2,2 m/s
- Startsida
-
Bygga, Bo & Miljö
-
Bygga - råd och regler
-
Ditt hus på Tjörn
- Landskap och bebyggelse hör ihop
Landskap och bebyggelse hör ihop
Så började landskapets förändring till kulturlandskap. Jorden plöjdes upp och man röjde och svedjade och högg ner de stora skogarna tills ön blev nästan kal. Spåren därav kan man följa från järnåldern till våra dagar.
Bondgårdar
Bondgårdarna byggdes vid foten av berget eller på annan mark som inte gick att bruka. Husen fick en bra och torr grund och man sparade den odlingsbara marken. Genom att lägga huset i lä av bergen och med kortsidorna mot vinden försökte man skydda sig mot vädrets makter.
Utmarker
Uppe på berget låg utmarkerna. Där betade husdjuren. Betesmarkerna inhägnades med de typiska "haggårdarna" av sten. Ner mot dalgången låg ängarna och åkrarna, som även de ofta omgärdades av haggårdar.
Rutmönstret av haggårdar blev lika karakteristiskt för Tjörn som lapptäcket av åkrar för Skåne.
Ensamgårdar
Ensamgårdar glest uppradade längs dalsidorna, var vanligast. De små åkerlapparna kunde sällan försörja mer än ett par hushåll. Längs de störra dalgångarna växte så kallade "klungbyar" fram. Laga skiftet på 1800-talets mitt och de torp och stenstugor, som byggdes för att hysa den snabbt växande befolkningen, ändrade landskapsbilden.
Bebyggelsen glesades ut och byn blev ofta en radby längs bygatan.
Mellan gårdarna och byarna gick rid- och körvägar fram, som mjukt följde landskapets former. Ännu finns på Tjörn många vägar som leder till någonting - kyrkan, färjeläget, granngården - och inte förbi, som dagens bullrande bilvägar måste göra.
Kustsamhället
Kustsamhällena växte fram där det fanns förutsättningar för fiske: god hamn, färskvatten och nära till fiskevatten. Fanns det dessutom lite jord att odla och föda till djuren, ökade samhällets möjligheter att överleva.
Husen i fiskelägena lades tätt intill varandra i sänkorna i lä för väder och vind. Efterhand som befolkningen växte togs också kringliggande klippor i bruk. Där kunde inte bergen ge lä utan husen fick skydda varandra.
De skulle helst ligga så att man kunde se havet, åtminstone från övervåningens gavelfönster. Som fågelbon tränger de ihop sig på klipporna med gavlarna mot sjön. Husen byggdes i allmänhet på ofri grund.
Därför kom man att betrakta marken som gemensam egendom. Det krävdes samarbete och uppfinningsrikedom för att lösa byggproblemen på de ofta oländiga markstycken som stod till buds. En tradition av gemenskap och hänsyn utvecklades, så att bebyggelsen i kustsamhällena kom att uttrycka samhörighet och helhet, trots stora individuella variationer.
Det var i första hand fisket som bestämde hur bebyggelsen skulle se ut. Man måste ha nära till båten, bryggan och boden för att sanbbt kunna kalla samman fiskelaget, när sill- och fiskstimmen siktats. Senare satte också andra näringsgrenar som fraktfarten, de stora handelshusen och fiskberedningen sin prägel på bebyggelsen med stora brygganläggningar och magasin.
Äldre bebyggelse
Den äldre bebyggelsen trängde sig aldrig på landskapet. Den låg i mötet mellan berg och sjö, mellan berg och dal. Havet, jorden och stenen lämnades ifred så långt det var möjligt.
Skriv ut
Kontaktuppgifter
Samhällsbyggnadsförvaltningen
Plan- och byggavdelningen
0304-60 13 68
maria.agren@tjorn.se
Samhällsbyggnadsförvaltningen
Plan- och byggavdelningen
0304-60 11 40
christina.olsson@tjorn.se
Samhällsbyggnadsförvaltningen
Plan- och byggavdelningen
0304-60 11 42
tjorns.kundcenter@tjorn.se - kommun@tjorn.se - webmaster@tjorn.se