För en utomstående kan det verka underligt att trä alltid varit det förhärskande byggnadsmaterialet på det trädfattiga Tjörn.
Bara de obesuttna och fattigfolket var tvungna att använda sten, ris, vraktimmer eller vad de kunde komma över till sina kojor och backstugor.
Tjörnbon reste till Orusts ostsida eller till det trädrika inland och beställde sin husstomme där. Med sig hade han en enkel ritning eller bara en hänvisning: "Ett likadant hus som Bernhard i Stockevik".
Skogsbonden timrade upp huset under vinterhalvåret. När det var dags för leverans, monterades det ner, delarna märktes, buntades ihop och transporterades till närmaste lastageplats. När det kommit fram, sattes huset ihop igen med hjälp av den lokale snickaren. Kanske världens första prefabricerade hus?
Grunden (1) bestod av råsten ända tills granitindustrin började producera jämna, stora stenblock som gjorde det möjligt att mura högre. Då blev de karakteristiska höga källarvåningarna vanliga och man kunde börja gå på de smala stigarna tätt under husen utan att kika in i stugan.
Bostadshusen fick nästan alltid sadeltak (2), där röstets höjd var en tredjedel av husets bredd, så att taklutningen blev 30-35 grader. Vedbodarna och mindre uthus fick ofta pulpettak (3). Typhus med flacka sadeltak och kuverttak eller valmade (4) tak är en senare företeelse på Tjörn.
Fasadmaterialet framför alla andra var trä. Redan på 1700-talet började man sätta upp träpanel för att skydda timret mot väder och vind. Panelen sattes i allmänhet lodrätt för att vattnet skulle rinna av bättre.
Så småningom fick panelen olika dekorativa profiler och man kunde välja mellan flera olika sorter. Men trä var det alltid, praktiskt, hållbart och lätt utbytbart om så behövdes.
Snickarglädjen (5) blev populär på Tjörn under senare delen av 1800-talet. Gavelspetsar, vindskivor, fönsteromfattningar och verandor smyckades med vackra, lövsågade dekorationer. Förebilderna kom utifrån men den lokale snickaren satte ofta sin egen prägel på mönstren.
Fönstren (6) var från början kvadratiska och små eftersom glaset var dyrt. Så småningom blev de större och fler. På 1800-talet hade de ofta sex rutor i varje och mot slutet av århundradet kom de så kallade korsformiga fönstren.
Karakteristiskt är den symmetriska placeringen av fönstren och de väl avvägda proportionerna mellan huskropp och fönsterstorlek.
Färgen kom till Tjörn på 1700-talet. Innan dess var husen omålade. Först använde man Falu rödfärg, här som överallt annars i Sverige. Men vid 1800-talets slut började man måla sina bostadshus i de ljusa oljefärger som man så gärna förknippar med Tjörn och Bohuslän.
Vitt var den vanligaste färgen med fönsteromfattningar (7) och dörrar i rött eller gulockra eller i någon annan avvikande färg.
Ekonomibyggnader som ladugårdar, magasin, sjöbodar och uthus ströks alltjämt med Falu rödfärg, om de överhuvudtaget målades.
Kålgården låg intill bondgården eller fiskarstugan. Där odlade man sina nyttoväxter. Det var ont om plats mellan husen i kustsamhällena, så det kunde inte bli fråga om några större täppor.
Man odlade mest kål, grönsaker och så småningom också potatis för det egna hushållet. Krydd- och läkeväxter fanns naturligtvis och, om platsen medgav det, en liten fruktträdgård. Kålgårdarna inhägnades ofta som skydd mot vinden och betesdjuren med en "haggård", ett spjälstaket eller en häck av syrén, fläder eller hagtorn.
Nyttoväxterna fick också vara prydnad. Även om det kunde finnas någon rabatt med lupiner, pioner eller riddarsporrar, så är den rena prydnadsträdgården en sen företeelse på Tjörn.
Ditt hus på Tjörn
Här beskriver vi traditionell bebyggelse på Tjörn, hur den ser ut och varför. I och vid kulturmiljöer bör dessa traditioner följas så långt det är rimligt, även beträffande moderna hus.
Tjörn — Möjligheternas ö hela året och för hela livet
TJÖRNS KOMMUN, Kroksdalsvägen 1, 471 80 Skärhamn, Växel 0304-60 10 00, Tjörns kundcenter 0304-60 10 10, fax 0304-60 10 19
tjorns.kundcenter@tjorn.se - kommun@tjorn.se - webmaster@tjorn.se